Din egna pusselbit
Båda var vilsna och visste inte vart deras liv var på väg.
Han ville ha någon att älska.
Hon ville ha någon som älskade henne.
Han var underbar.
Hon var underbar för honom.
Dom hade varandra svagheter.
Men vad gick snett?
Han ville bara se henne le.
Det gjorde honom lycklig.
Det som gjorde henne lycklig då?
Var det att hon hittat det hon letat efter?
Eller att någon äntligen tyckte att hon dög?
Hon såg allt bra med honom. Inte det dåliga.
För det fanns inget.
Han såg bara kärleken.
Han föll, direkt.
Hon har inte fallit än.
Dom hittade varandra.
Han älskade henne.
Hon älskade uppmärksamheten.
Dom var olika på alla tänkbara sätt.
Jag fårgar mig om det inte är det som är meningen...
Men i detta fall var det helt fel.
Men kärleken fanns... För honom var det äkta.
För henne var det en lek.
Hon svek honom varje dag.
Men han älskade henne för mycket. Och han såg framför sig hur hon dränkte sig själv i tårar och ånger.
Det kanske hon gjorde, men var det äkta?
Dom vägde fram och tillbaka. Det gick upp och ner varje dag. Varje timme.
Han byggde upp någor underbart.
Hon följde hans ström och log.
Själv skulle jag gätt upp, men nej. Dom kämpade. Dom båda försökte.
Han försökte vara mindre sårbar.
Hon försökte att hålla dig till en person, som verkligen älskade henne.
Ska det vara så? Vem vet. Kärleken har sina egna regler. Sina egna vägar.
Man planerar aldrig kärlek. Kärleken är något man ska vara rädd om. Vare sig det är till en släkting eller sin andra halva.
Han skapade kärleken och tog hand om den. Vad gjorde hon?
Tog sönder honom långsamt.
Hur såg dom framtiden med varandra? Dom den var nu? Eller som en underbar kärlekssaga?
Det spelade ingen roll. Kärlek är kärlek. Den planeras inte.
Men det byggs inte upp framför ens ögon heller. Kärleken är värd att kämpa för.
I detta fall hade han hittat fel pusselbit... Den var trasig och förstörd från början.
Han ville göra den hel, så den passade honom perfekt
Hon var inte utvägen från det dåliga. Men han fick henne att tro det.
Klart dom skulle kunna vara varandras pusselbitar.
Men vilken flicka som helst skulle kunna vara den rätta för honom.
Han tar fram det allra bästa. Ur vem som helst. Han ser allt det bra.
Han trodde hon skulle ändras.
Gick det?
Han ville ha någon att älska.
Hon ville ha någon som älskade henne.
Han var underbar.
Hon var underbar för honom.
Dom hade varandra svagheter.
Men vad gick snett?
Han ville bara se henne le.
Det gjorde honom lycklig.
Det som gjorde henne lycklig då?
Var det att hon hittat det hon letat efter?
Eller att någon äntligen tyckte att hon dög?
Hon såg allt bra med honom. Inte det dåliga.
För det fanns inget.
Han såg bara kärleken.
Han föll, direkt.
Hon har inte fallit än.
Dom hittade varandra.
Han älskade henne.
Hon älskade uppmärksamheten.
Dom var olika på alla tänkbara sätt.
Jag fårgar mig om det inte är det som är meningen...
Men i detta fall var det helt fel.
Men kärleken fanns... För honom var det äkta.
För henne var det en lek.
Men han älskade henne för mycket. Och han såg framför sig hur hon dränkte sig själv i tårar och ånger.
Det kanske hon gjorde, men var det äkta?
Dom vägde fram och tillbaka. Det gick upp och ner varje dag. Varje timme.
Han byggde upp någor underbart.
Hon följde hans ström och log.
Själv skulle jag gätt upp, men nej. Dom kämpade. Dom båda försökte.
Han försökte vara mindre sårbar.
Hon försökte att hålla dig till en person, som verkligen älskade henne.
Ska det vara så? Vem vet. Kärleken har sina egna regler. Sina egna vägar.
Man planerar aldrig kärlek. Kärleken är något man ska vara rädd om. Vare sig det är till en släkting eller sin andra halva.
Han skapade kärleken och tog hand om den. Vad gjorde hon?
Tog sönder honom långsamt.
Hur såg dom framtiden med varandra? Dom den var nu? Eller som en underbar kärlekssaga?
Det spelade ingen roll. Kärlek är kärlek. Den planeras inte.
Men det byggs inte upp framför ens ögon heller. Kärleken är värd att kämpa för.
I detta fall hade han hittat fel pusselbit... Den var trasig och förstörd från början.
Han ville göra den hel, så den passade honom perfekt
Hon var inte utvägen från det dåliga. Men han fick henne att tro det.
Klart dom skulle kunna vara varandras pusselbitar.
Men vilken flicka som helst skulle kunna vara den rätta för honom.
Han tar fram det allra bästa. Ur vem som helst. Han ser allt det bra.
Han trodde hon skulle ändras.
Gick det?
Kommentarer
Trackback
