Undantag 3
Morgonen där på vaknade hon med brännande huvudvärk och var så kall att hon hackade tänder så tänderna verkligen smällde ihop. Innan hon gjorde något oväsen av sig lyssnade hon noga så att ingen av Daniel eller Erik skulle råka vara hemma. Hon pustade ut och reste sig upp när hon förstod att hon var helt ensam.
Det satt en lapp på spegeln till vänster i badrummet.
"Titta dig inte för länge i spegeln Kim, den kanske spricker"
- Mogna killar... Sa hon tyst för sig själv medans hon skakade på huvudet. Hon öppnade det största fönstret i köket och tittade försiktigt ut. Lite vinglande och smidigt satte hon sig på förnsterkarmen, hon kände sig fri. För första gången sen hon var ett litet barn. Det kändes i luften att hon skulle lyckas idag. Solen sken och hon kunde höra en fågel här och där. Hon tog ett djupt andetag och blundade. Hon kunde känna hur luften rensade allt ont och bytte ut det till ny och frisk energi som skulle hjälpa henne att nå det hon alltid velat. Frihet.
Hon gick ut ur duschen och insåg att det faktiskt var söndag. Och att dom kunde komma hem vilken tid dom än ville och hade lust med. Hon ville ju inte mista sin chans att faktiskt komma iväg från den där mörka hålan.
Hon tog på sig så mycket kläder hon kunde, och tog en gammal ICA-påse och fyllde med det mest nödvändiga.
Hon log för sig själv när hon funderade på hur det skulle vara att verkligen få klara sig själv. Men vart skulle hon bo? Vart skulle hon ta vägen? Det hade hon faktiskt inte tänkt på innan, men hon får ta och fixa ihop alla pusselbitar senare. Bara hon kommer ut därifrån oskadd.
Hon samlade ihop varenda krona hon såg och varje matbit hon hittade.
Sen stod hon en stund och tittade på det främmande föremålet som låg på ett av brödernas nattygsbord. Ett vapen. Var det nödvändigt? Hon tittade, men vågade inte ta upp det. Hon tänkte att eftersom det var en av hennes bröders, så skulle det inte förvåna henne om den hade någon slags spårningskraft i sig. Men tillslut tog hon tag i det, den måste med om hon ska kunna ge igen på något proffsigt sätt.
Hon gick ut ur duschen och insåg att det faktiskt var söndag. Och att dom kunde komma hem vilken tid dom än ville och hade lust med. Hon ville ju inte mista sin chans att faktiskt komma iväg från den där mörka hålan.
Hon tog på sig så mycket kläder hon kunde, och tog en gammal ICA-påse och fyllde med det mest nödvändiga.
Hon log för sig själv när hon funderade på hur det skulle vara att verkligen få klara sig själv. Men vart skulle hon bo? Vart skulle hon ta vägen? Det hade hon faktiskt inte tänkt på innan, men hon får ta och fixa ihop alla pusselbitar senare. Bara hon kommer ut därifrån oskadd.
Hon samlade ihop varenda krona hon såg och varje matbit hon hittade.
Sen stod hon en stund och tittade på det främmande föremålet som låg på ett av brödernas nattygsbord. Ett vapen. Var det nödvändigt? Hon tittade, men vågade inte ta upp det. Hon tänkte att eftersom det var en av hennes bröders, så skulle det inte förvåna henne om den hade någon slags spårningskraft i sig. Men tillslut tog hon tag i det, den måste med om hon ska kunna ge igen på något proffsigt sätt.
Kommentarer
Trackback
